Katapult för mångfald har ställt fyra frågor till partierna:
Sju partier MP, M, FP, S, KD, V och C har svarat.
Läs svaren i sin helhet på www.rfod.se och www.katapult.nu
Vi kompletterar också så fort övriga partier lämnat sina svar.
Här är frågorna och vår sammanfattning av svaren på den första frågan.
1. Lever kulturlivet upp till de kulturpolitiska målen om mångfald? Vilken innebörd har målet att ”främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan”?
MP – vill uppmuntra ett mångfacetterat kulturliv och satsa på olika målgrupper via fria kulturlivet, bibliotek, kultur i förorten, kulturskolan och fristäder.
M – påpekar att kulturlivet redan är internationell. Det internationella och interkulturella är redan integrerat i kulturlivet. Kulturpolitiken ska inte begränsa eller styra hur målen nås.
FP – säger att det finns mer att göra för att kulturpolitiken ska leva upp till detta mål. Särskilt gäller det delaktighet. Fler ska ta del av de offentliga medien – både som publik/deltagare och som kulturaktörer. Särskilt kulturstöd till detta finns i Stockholm.
S – vill öka stödet till internationellt kulturellt utbyte och uppdra till Statens Kulturråd att prioritera mångfald genom internationalisering, Kulturrådet ska prioritera kulturföreningar, fria grupper, institutioner och andra initiativ som långsiktigt ökar mångfalden genom internationalisering.
KD – ser stor vilja till kulturutbyten hos kulturarbetare. Kultursektorns egen vilja är så pass stark att det sällan behövs tvingande politiska åtgärder för att uppnå mångfald.
V – anser sammanblandningen internationellt utbyte/samarbete och en politik för kulturell mångfald i Sverige är olycklig. Konstnärer som kommer till Sverige är en resurs som inte tas tillvara tillräckligt. Stallet – folk och världsmusik – är i dag enda scenen med huvudinriktning att presentera artister med annan kulturell bakgrund och bosatta i Sverige. Vänsterpartiet vill också ha mer internationellt kultursamarbete.
C – Vi har kommit långt, men det här är ett mål som alltid ska prioriteras och förbättras. Det är en styrka att leva i ett mångkulturellt samhälle. Öppnare gränser minskar avståndet mellan människor och stärker kontakterna mellan olika delar av världen.
2. Behövs det särskild uppmärksamhet / åtgärder för att artister med bakgrund utanför Sverige skall bli en del av det svenska kulturlivet? Görs det tillräckligt för detta idag?
3. Uppmärksammas kultur tillräckligt i arbetet mot rasism? Vilken roll har kulturella uttryck för att motverka främlingsfientlighet och rasism?
4. Finns det skillnader i arbetet för mångfald och mot rasism mellan institutioner och det fria kulturlivet? Kan och ska kulturpolitiken påverka hur dessa agerar?