Tyvärr kulturministern, 10 procent räcker inte!
I en intervju med anledning av uppropet Ett musikliv för alla! slår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fast att 10 procent av statens musikanslag räcker till det fria musiklivet, detta trots att professionella arrangörer och musikgrupper utanför institutionerna når hälften av musikpubliken i Sverige.
För första gången samlar sig det fria musiklivet i Sverige. Uppropet Ett musikliv för alla! är underskrivet av arton nationella musikorganisationer och tillsammans kräver de mer resurser till det fria musiklivet och ett bättre samarbete med musikinstitutionerna.
Idag ser de ett underfinansierat musikliv, ofta drivet av helt ideella arrangörer, som ändå tar statens kulturpolitiska prioriteringar och tillgänglighetsmål på allvar.
– De fria musikgrupper som turnerar runt om i Sverige idag med knappa förutsättningar är också ofta artister som har en självklar plats på den internationella scenen, säger Jan Granvik, förbundsordförande på Musikerförbundet.
Uppropet menar också att offentliga musikinstitutioner bör få ett tydligare, mer mätbart uppdrag att inkludera det fria musiklivet i sin befintliga verksamhet och att det är en demokratifråga att främja mångfalden i det svenska musiklivet. Även här slår kulturministern ifrån sig och menar att politiken inte går in och öronmärker pengar och talar om för institutionerna hur de ska jobba.
Vanessa Labanino, ordförande för Musikarrangörer i Samverkan (MAIS) håller inte med om det:
– Att ge uppdrag med procentsatser till institutioner är något politiken redan gör i andra sammanhang. Det går ju till exempel att ställa mätbara krav när det gäller jämställdhet, vilket är bra för då kan man räkna och visa på om det går framåt eller bakåt.
Arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst menar i en intervju att det är problematiskt att man i uppropet vill tala om hur stor andel av anslagen som ska gå till en viss typ av konstnärlig verksamhet.
Karin Inde på Riksförbundet Svensk Jazz ber Svensk Scenkonst att läsa uppropet mer noggrant:
– Nej, det säger vi inte. Uppropet pratar inte om speciella genrer. Vi vill ha en stärkt mångfald som innefattar alla musikuttryck. Vi vill heller inte åt ”en andel av anslagen”. Det vi vill ha är ett mer utvecklat och reglerat samarbete och det kommer att stärka hela musiklivet. Det fria musiklivet är en resurs som vi ser att institutionerna behöver använda mera, helt enkelt för att ge medborgarna ett bredare musikutbud.
Just nu författar uppropets underskrivare ett gemensamt förslag på konkreta kulturpolitiska lösningar. Ett öppet debattseminarium planeras i Stockholm i början av maj.
För mer information kontakta:
Bengt Säve Söderbergh, telefon 0733-441414
Calle Nathanson, telefon 08-452 25 10
Jan Granvik, telefon 0707-365261
Karin Inde, telefon 0704-447228
Malin Oest, telefon 0705-202198
Martin Q Larsson, telefon 0701-738569
Sofia Joons, telefon 0764-108764
Vad är det fria musiklivet?
Aktörer inom musikområdet – musiker, komponister, arrangörer, producenter, skivbolag etc. – som inte är anställda av musikinstitutioner. Det fria musiklivet innefattar såväl professionell som ideell verksamhet. Vårt fokus här är den professionella delen, som bedrivs av aktörer som inte nödvändigtvis försörjer sig på sin musikverksamhet.
Vad är en musikinstitution?
Konserthus, operahus, kultur- och teaterhus med musikverksamhet samt länsmusikorganisationer.